Här postar vi allt möjligt (Sida 752 av 915)

Har bara varit utanför denna platz, men jaah det finns mången (stol)gångar och annat under jorden där. Inte lika mytomspunnen som Mustöbögbasen dock. Ett helt "Gamla bögstan" under jord och venusberg.

Jo.

Ser ut som en scen ur någon slumpmässig bögporrfilm där hårdhänta snutar ger småkriminella herrar vad de tål!

"Dont call me papi again!"
"Okay papi."

Då var CP-bidraget inne och vände på cuntot då... Allt petalt nu...

*Flämt!* Supah?!

Här var man visst igår jah...

Flaffa!

Glasis? Själv så har jag denna dag övergett drickandet för ett nyktert liv och är numera stolt medlem i Frälsis. Ack, att du inte kan sluta supa Bleppe, jag skall be till Gud för dig! Amen!

*Fniss!* April, april!

Nu bär det iväg till Glasis!
Hmm, gratis sa du? Och allt man behöver göra är att visa drulen? Vilken pangdeal!

*Screeech! Vrooom!*
*Skrammel, klirr, klonk!*
"Jaha. Det blir sjuttontusensexhundr-..."
"Tjoho! Kuken!" *Fjång!*
"Oiih!"
*RRRRIIIIINNNNG!!!*
*TUUT-TUUUT! TUUT-TUUUT!*
"Där är han!"
*Smack! Duns! Pang! Smock!*
"Hilfee! Hilfeee!"

'Kan själv..."

https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/13 … -pa-jobbet

Bleppe, Mortis och Bussis hade bestämt sig för att Norrköping var platsen där de skulle fira sitt återseende. Ingen av dem mindes exakt hur de hade träffats första gången, men det spelade ingen roll. Det viktiga var att de nu var tillsammans igen – och redo för en natt av fullständig dekadens.

De anlände till Norrköping vid skymningen, och staden andades en surrealistisk energi. Ljusen från spårvagnarna bildade psykedeliska mönster i deras ögon, och en man i trenchcoat stod på torget och blåste såpbubblor som exploderade i små gnistrande eldsflammor. "Bra tecken," muttrade Mortis och nickade. "Universum är redo."

Första stoppet var en bar som bara kallades för Glöm Inte Fisken, där drinkarna serverades i gamla akvarium och bartendern var en papegoja som repeterade allt på finska. "Yksi olut!" kraxade den och skickade en öl över disken till Bussis, som fångade den och skålade med sina vänner.

Efter några rundor och en improviserad flamencodans på bordet (där Bleppe insisterade på att dansa i slow-motion, trots att ingen annan gjorde det), begav de sig vidare ut i natten. Gatorna slingrade sig som levande organismer under deras fötter, och plötsligt fann de sig själva framför en svart dörr med en enda lysande knapp. "Tryck inte på den!" skrek någon ur en mörk gränd. Så klart tryckte Mortis.

Dörren sög in dem i ett virvlande kalejdoskop av färger och ljud. De befann sig i ett rum fyllt av levande statyer som långsamt smälte och sedan byggdes upp igen, medan en man i rymddräkt jonglerade apelsiner som doftade lavendel. "Ni måste hitta Sillmästaren," viskade en kvinna i clownsmink och räckte dem en nyckel gjord av ost.

Utan att ifrågasätta något begav de sig vidare, guidade av en osynlig kraft – eller möjligtvis bara ren fylla. De fann Sillmästaren vid en fontän fylld med glittrande sillfiléer som simmade i mönster som avslöjade hemligheter om universum. "Ni har kommit för att lära er sanningen," sa han och räckte dem varsin päronsplitt.

Nästa minne var att de vaknade upp på en spårvagn som snurrade i cirklar runt en fontän. En tant med blått hår bjöd dem på knäckebröd och frågade om de hade hittat det de sökte. Mortis stirrade på sin päronsplitt och nickade sakta. "Jag tror vi gjorde det."

Och så rullade spårvagnen vidare, medan Norrköping vaknade till liv och en ny dag grydde. Bleppe, Mortis och Bussis visste att ingen någonsin skulle tro på vad de varit med om – och det var helt okej.