Juletider.
Laddad med blögg och frussin, dandlar och madlar, jag vinglar in till grannen och suger pung när han sover tungt, lägger en brunk och vidare till vardagsrummet, under granen jag skolflickefnittrandes kissar i julgransfoten för att bidra till gemytlig stämning, detta nu ske då värdparet idka fjantigt vaniljosamlag i sängkammarens mörker till tonerna av svensk mjukjazz, lämnar en gåva genom min tarmkanal där på parkettens hårda yta, se det bruna guldet flyta ut i all sin prakt, plaskar iväg bortåt köket där doften av twinkskinka osar från ugnen, plockar ut en bit och med spermnap sväljer ner det hela med starkblögg och spermutt, sedan det ut i det fria bär, tjoho tjobög, en liten nisse jag trär på likt en begagnad Grön Mamba fylld med sås, svingar min tomtekuk och låter dess sus vina genom vinden och orsaka pökliga oljud uti nattens bögkåta sfär, se staden jag nu intar och fistar som fan, tjobööögh, tjo uti röwaknullarnas land, här ska...
Skaparen av Mortiscism.