För att bidra till den kulturella atmosfären här så har jag skrivit en vacker dikt. Jag kallar den Farmens dagcenter.
En herrelös permobil står på tomgång mot väggen och slirar på den nerpissade parketten.
Ljudet av vuxenblöjor som fylls under sinnesslött vällustigt stönflåsande.
Dova rosslande stön av oförstånd.
Lönlös pedagogik inför vidöppen mun.
Kortslutna synapser dräggel och spasmer.
Som profetian skrivits med bajs på vägg
Får dagen sin upplösning i en symfoni av ofullständigt formulerade tankar på lavemang.
